En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

söndag 11 oktober 2015

Oktober 11


Plötsligt är dom här, sidensvansarna på väg söderut, men av rönnbär finns det inte mycket kvar. Det lilla som fanns har redan trastarna ätit upp. Nu sitter sidensvansarna i grannens lärkträd och ser ut som om dom försöker få lite värme från skorstenen bredvid. Så särskilt synd om dom är det nu inte för det finns gott om bär kvar i skogen som dom kan förse sig av.


Kvällen blir stjärnklar och kall och så blossar himlen plötsligt upp av norrskenet. Man blir aldrig trött på detta himlafenomen, det är som att titta in i eldslågor eller forsande vatten. Det ändrar sig ständigt, ögat hinner inte med att ta in mer än en bråkdel av det som händer


När grannen så tänder en brasa ser det ut som om han vill elda på det för stunden avtagande norrskenet. Eller konkurrera med det. Jag vet i så fall vilket jag föredrar.


Och visst tar sig ljuset på natthimlen igen. Och karlavagnens stjärnor lyser som små juveler.


När kommer dom egentligen och tar ner de där telefontrådarna och stolparna som alltid är i vägen då jag vill fota från övervåningens norra fönster? Dom fyller ju ingen som  helst funktion nu när det fasta telenätet är nerlagt. Men man får väl inte vara så otålig, tids nog försvinner dom.



2 kommentarer:

  1. Skoj med besök av sidensvansarna! Tyvärr tror jag dom redan varit här.
    Rönnarna är tomma på bär liksom Aronian.
    Norrskenet verkar ju vara helt otroligt denna höst.
    Kanske t o m jag tar mig ut för att föreviga det.
    Har inte sådan tur att jag kan stå inomhus som du.
    Undrar bara hur jag ska klara händerna i kylan....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Torgvantar, kan vara ett tips. Och så stora tumvantar att dra ovanpå, lätta att snabbt ta av och på. Ett problem är att om man inte kan ta stöd i ett fönster måste man nästan ha stativet med sig.

      Radera