En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

tisdag 13 oktober 2015

Oktober 13


Vid gårdagens förmiddagspromenad med hundarna träffade jag på detta par som stod på den tunna isen. Både dom och vi blev nog förvånade och vi stod en bra stund och bara iakttog varandra.


Det är troligen det sångsvanpar som håller till här i byn sedan länge. Dom kommer redan då isen ligger tjock på Nördträsket och landar vid Älvens utlopp, där det kan vara öppet vatten ganska tidigt. Men det händer att kylan slår till så  hårt att dom blir tvungna att ge sig av mot havet igen för att återkomma senare.


Det kan ju också vara ett par som bara tar en liten paus på sin resa söderut.


Direkt stressade blir dom inte över min och hundarnas närvaro, dom tar sig långsamt fram med glidande steg på den vattniga isen. Kanske får dom försiktigt för att dom vet att isen är tunn och lätt kan brista under dom.


Till slut kan inte hundarna bärga sig utan börjar skälla, och då ökar sångsvanarna på sina steg och fäller ut sina vackra vingar för att få luft under dom.


Att det är tunga fåglar ser man när dom får kämpa på en bra stund för att kunna lyfta.


Och där lyfter den första.


Till slut är de båda i luften, men dom stiger inte särskilt högt och jag kan följa deras flykt fram till Älven där dom vinklar av och följer den för att sedan landa i Nördträsket.


Kvar finns bara ett hål i isen och en massa isbitar som blänker i solen. Jag undrar om dom kraschlandade där eller om dom legat där i natt och bräckte isen när det var dags att vakna?



2 kommentarer:

  1. Fin bildserie på vackra fåglar!
    Is redan - känns lite tidigt.
    Men svanarna vet nog när det är dags att dra söderut....

    SvaraRadera
  2. Vilka fina bilder där man fick följa dessa graciösa fåglar en bit på dess färd även om de bara blev en kort bit./Margareta

    SvaraRadera