En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

lördag 17 oktober 2015

Oktober 17


Den första delen av Mullbergsstigen går brant uppför. Där kan man alltid hitta gott om bär, även torra år. Det gäller bara att vara lite av en stenget, för berget är nog egentligen en rullstensås där de största stenblocken är i storleken mindre hus. Man får se upp för alla hål som ligger tätt mellan stenarna och är täckta med mossa så att marken ser förrädiskt slät ut.


Övre delen av backen är sedan några år ett hygge där de stora skogsmaskinerna skoningslöst gått fram. Det tog mig många hundpromenader innan jag lyckats rensa stigen från grenar som ibland låg i högar och dolde stigen. För några år sedan satte maken och jag dessutom ut några märkkäppar för att visa var stigen går.


Uppe på backen får jag mellan talltopparna syn på ett rött hus och funderar ett tag på om det kan vara vårt, men det stämmer inte med antalet fönster. När jag senare tankat över bilderna till datorn och kollar dom tar det ett bra tag innan jag inser att det faktiskt är ett hus i Svartå, alltså på andra sidan Nördträsket. Perspektivet på omgivningen blir lite annorlunda när man befinner sig på toppen!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar