En text- och fotoblogg

Konstruktiv fotokritik mottages gärna

måndag 16 maj 2016

Maj 16

Med den här takten på bloginlägg måste jag väl snart börja skriva årtal i rubriken Jag får väl se det som att jag har så mycket att sysselsätta mig med att jag inte  hinner skriva inlägg.

Denna gång tänkte jag, mest i bild, berätta lite om min stockholmsresa som jag kom hem ifrån förra torsdagen.


Jag anlände med tåget på lördagsförmiddagen och tog tunnelbanan till Kristineberg där min syster bor. Det var bra att hon hade förvarnat mig om att se upp när jag skulle gå till henne, för det pågick en löptävling precis utanför t-baneutgången. 

Att det springs mycket i Stockholm är ingen nyhet, men då tänker man i regel på det allmänt jäktiga tempot på gator och torg, men går man den vackra strandpromenaden utmed Norr Mälarstrand vid lunch eller kvällstid, då får man vara försiktig med att ta snedsteg, för risken finns att man blir omkullsprungen av någon av alla joggare som löper där. 


Syster Gunnel och jag stämde träff med syster Ninnie, hennes döttrar och barnbarn redan på lördagen. Dom fanns i Tessinparken, en park jag tror att jag aldrig förut varit i. Vädret var i varmaste laget och hade lockat ut folk och hundar till parkernas gräsmattor. 

Nu fick jag för första gången träffa syster N:s tre barnbarn.

Elliott, 2½ år

Emmilou, 9 månader


                                                                                                     Pascal, 3 månader

Lördag kväll teater. Dramatens"Fåglarna" på Stora Elverket. Mycket bra.
Söndag svettades vi på Skansen med syskonbarn och barnbarn. 



Måndag förmiddag for vi till Skogskyrkogården och tittade till graven. Vi köpte vara några snittblommor eftersom de planterade blommorna var så fina. Fika, promenad över halva stan, skådade spektaklet i Kungsan och avslutade med middag på Pompei Ristorante nära Odenplan. Fortfarande väldigt varmt.


På tisdagen for syster N hem till sitt Göteborg och syster G och jag tog oss då ut till Blackeberg och Ljunglöfska villan, eller slottet som det också kallas. Det var snuskungen Ljunglöf som på 1890-talet lät uppföra denna eleganta villa, sedemera köpt 1920 av Frimurareorden, som lät uppföra Frimurarebarnhuset på området. Själva slottet var personalbostad. Vår mamma växte upp på detta barnhem, därav vårt intresse, men det är en fin park att promenera i, alldeles intill Mälaren. 


Man fick lite kontinentalvibbar när vi på tisdagskvällen promenerade i Rålambshovsparken. Fullt med folk som sysselsatte sig med allt möjligt, basket, beachvolley, skateåkning och, mest av allt, picnic i det gröna.


Vi avslutade kvällspromenaden med en öl och en cider vid Boulebar, Rålambshov. där kunde vi studera alla de olika spelstilar som finns och så kunde vi diskutera "En man som heter Ove" som vi sett på eftermiddagen (tillsammans med två andra i salongen).

Onsdag lunch, träff med fd klasskamrater på Café Rival. Där försvann tre timmar som ingenting, alltid lika trevligt att träffas. Vi har alla blivit äldre och lite gråare, men det behövs inte många minuter innan det känns som då vi gick i skolan tillsammans.

Sen var det dags att börja packa för tågresan mot norr. Det är tur att jag har en snäll syster som låter upplåter sin bäddsoffa till mig då jag gör mina storstadsbesök. Tack för det!

Vid de senaste stockholmsbesöken har jag sagt att nu kanske det var sista gången och det sa jag även denna gång, men vem vet, det kanske blir fler. Det är egentligen inte staden jag vill besöka, det är människorna, de jag känner, och för det kan man utstå mycket.



3 kommentarer:

  1. Ser ut som en trevlig vistelse. Jag åker på lördag till söderns nejder. Stockholm, Lidköping, Strömstad, Örebro och hem igen....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mötet med människorna som gör resan värd. Det var värst vilken turné du ska ut på. Hoppas att det blir som du planerat och blir riktigt trevligt!

      Radera
    2. ja du Cici, ska jag hinna med någon "roadtrip" i detta livet så är det hög tid nu.....Jag har underbart resesällskap så jag får garanterat kul.

      Radera